Vi styrde vår lilla Toyota mot Dalslands pärla Mellerud ganska tidigt på fredagsmorgonen. Vi hade bokat en intervju med Skånes stolthet Babian redan vid lunchrycket. Ungefär samtidigt som vi åkte förbi Nuntorps Naturbruksgymnasium nådde regnet våra fönsterrutor. Detta regn följde oss ända in till Mellerud City och stänkte ner våra hjässor när vi steg ur bilen för att hämta våra presspass.
Regnet följde även med oss efter vi hämtat dem. Också in i campingområdet. Om ni undrar, ja, även in i tältet faktiskt. Men men, vi ska inte klaga. Vi gjorde faktiskt inte det heller. För, likt en skänk från ovan (regnet såg vi snarare var en bestraffning) så ringde Tobias i Babian och säger att allt var grönt för en dejt i backstageområdet. Vi traskade in i den ombyggda gympasalen och gjorde vår första intervju, en väldigt underhållande sådan. Det berättas om vad Babian tyckte om Mellerud, roliga omslag och vad som egentligen hände i Emmaboda.
Asha Ali kickade igång världens första KAOS. Ja, kickade igång och kickade igång, ett femtiotal tappra åskådare hade trotsat regn och rusk för att höra henne. A shame, hon var och är väldigt duktig. Något fler hade samlats för att se Babian. Tur var väl det, de bjöd på ett ruskigt scenframträdande och fick publiken att trotsa eventuella kallsupar med följande lunginflammationer och få dem att sjunga å dansa i regnet. Kuriosa är att K103 faktiskt blev omnämnda i en av Babians låtar, men, mer om det i höst när ni kommer kunna höra alla våra intervjuer.
Till allas glädje började campingområdet att fyllas på och leran framför scenen/scenerna alltmer befolkad. Fredagskvällen var rockkväll, som bland annat innehöll Mustasch med Ralf Gyllenhammar i spetsen. De drog på en riktigt bra spelning och den regnbefläckade publiken var med på noterna. Efter Mustasch var det de gamla rävarna i Sators tur att inta scenen och de gjorde det riktigt bra. Det märktes att de hade varit med förr. Direkt efter spelningen tog vi oss backstage för en intervju med medlemmarna Kenta och Chips. Där fanns dock ingen bra plats att vara. Lösningen: En Cadilac från 1953. Detta var vår absolut roligaste intervju, och vi fick ett långt snack med Sators frontmän som bland annat innehöll The Ramones, deras relation till Killinggänget och varför Kent Nordbergs karriär eventuellt kan vara över.
Direkt från Sators ljuva stämmor till lördagens bravader. Lördag betydde Hiphop-afton på KAOS. Petter, Organismen och Looptroop skulle alla trafikera festivalen senare på kvällen. Själva hade vi intervju inbokad, med artisten, tillika en av upphovskvinnorna till KAOS, Carolina Wallin Perez. Innan dess passade vi på att ta tempen på festivalområdet som denna morgon faktiskt var fri från himmelens droppar. Tyvärr, får man nog säga, var det inget stort folkhav som campade under dessa dagar. De som däremot var där, var riktigt sköna människor. Men skönast av dem alla tyckte vi nog ordningsvakten var. Trevlig, rolig, och med en underbar dialekt. Självfallet haffade vi honom för en intervju.
Vi träffade Carolina Wallin Perez i fiket vid backstageomdrådet under lördagseftermiddagen. Hon är en sådan människa, som utan att man växlat ett ord med, fattar ett genuint tycke för. Det genuina tycket förstärktes ytterliggare under pratstunden. Vi pratade om KAOS, varför hon vill sätta Mellerud på kartan och när hon egentligen ska sluta göra covers. Och hennes fascination för Eddie Meduza såklart.
I det obligatoriska kvällsregnet såg vi först Salem, och sen rullade det på ända tills Petter hånglade upp mikrofonen runt 02. Vi hade en härlig kväll, helt enkelt.
Nu har vi kommit till det där stycket då det är dags att knyta ihop säcken. Ta fram essensen av Unibrows möte med KAOS. Summan av kardemumman. Och visst, vi ska inte göra dig som faktiskt orkat läsa denna text ända hit besviken. Det var en grymt bra festival, enormt imponerande för att vara ett förstagångsevent. Alla var trevliga och tillmötesgående (speciellt den fina ordningsvakten). Musiken var bra och artisterna fanns där. Dock är det tyvärr inte alls säkert att KAOS fortsätter och blir en andraårselev i den svenska festivalskolan. Det är enormt hög konkurrens, ort efter ort med musikarrangemang tvingas häcka i konkursbon, arrangemang som kanske haft fler och större artister än de som tagit riksväg 45 till Mellerud. Men, visst finns det chanser. Helt klart en fin, om än ganska lerig, grund att stå på. Lyckas Mellerud bara hålla sig kvar tills nästa år kan detta nog bli riktigt bra. För efter regn så kommer ju som bekant solsken.
/ Dag Levin - Unibrow
Kommentarer
Skriv ny kommentar