Ny sommar och ny Hultsfredsfestival, för andra gången i tysk regi (på väg mot festivalen kan man läsa Hültsfred på trafikskyltarna). Årets line-up känns på förhand riktigt lovande. Det gjorde det förvisso även förra året, men lockade ändå inte publik nog för att undvika brakförlust. Denna gång har man hört rapporter om nästan uppfyllda försäljningsmål och utbyggda campingar, så det är med stora förhoppningar man beger sig mot en av Sveriges mest klassiska festivalmarker, även om mina personliga favoriter Mumford & Sons ställde in med kort varsel.
Vi anländer onsdag innan festivalen och konstaterar att vår camping, lugn och grön, börjar fyllas på ordentligt, precis som övriga campingen. Vi konstaterar också att de vattentoaletter som utlovats lyser med sin frånvaro. Grön camping visar sig bli helt slutsåld och med det begränsade utrymmet blir det campingens trängsta område. Totalt 17.000 festivalbesökare bidrar till fest över hela området, men den klassiska ”packade som sardiner” festivalkänslan infinner sig bäst på trånga grön.
Många besökare pratar om Hultsfred och folkets park som Sveriges vackraste festivalområde, med sitt läge vid sjön Hulingen. I år var näst största scenen, Blue stage, vriden ett halvt varv så den riktades ut mot sjön. På så sätt skapades ett stort publikområde närmast vattnet med ett nytt stort öltält mitt emellan de största scenerna, där man kunde söka skugga, regnskydd och förfriskningar, men ändå ha god uppsikt mot scenerna. Hela området fungerar dessutom som serveringsområde, så det är inga problem att ta med sin öl bort mot de två mindre scenerna, gamla goda teaterladan och stora dans.
Tyvärr infinner sig ändå lite känsla av en Lidl-festival. Området är knappt dekorerat eller upplyst, storbildskärmar saknas och program och speltider är svårt att hitta. Kanske bidrar förra årets publikbortfall och ekonomiska förlust till att man hållit igen en del på kringkostnader, men om man på allvar vill nischa in sig mot en något äldre och mer bekväm publik krävs lite mer ansträngning till nästa år.
En jädra massa bra musik bjöds det på i alla fall, och jag listar det viktigaste i punktform. Årets:
Längsta: The Cure. En av årets största bokningar gör ingen besviken när de spelar hit efter hit i nästan 3 timmar. Verkade som att de kunnat hålla på ett tag till också.
Mest ondskefulla: Far & Son. Provokatörerna Frej och Simon genomför ett temagig komplett med elaka inslag som freonläckande kylskåp på scen, kokainpiñata, golfsvingar mot publiken och oetiskt aktieregn. Det rådde delade meningar om det var kul eller bara töntbuskis.
Konstigaste: Gorillaz Sound system. Var det en konsert? Ett dj-set? En multimediainstallation? Ingen fattade, alla dansade.
Felplacering: Lördagkväll utanför White and Yellow stage. Kanske bidrog lördagsbiljetterna till extra tjockma framför fesivalens mindre scener, men det var många som fick nöja sig med att lyssna till Icona Pop, Noah & The Whale och Familjen på håll utan att komma in.
Överraskning: Noel Gallagher's High flying bird. Englands vinst över Sverige kvällen innan gjorde Noel på ett sällsynt gott humör, och bjöd på flera gamla Oasispärlor.
Snackis: Sveriges dyraste falafel? I öltälten kostade maten 295 spänn. För en falafel. Smart sätt att erbjuda mat på menyn för att få serveringstillstånd men slippa ha ett kök på plats.
Från festivalen kommer du få höra intervjuer med bland annat Garbage, Au Palais, Simian Ghost, Ewert and the two dragons & Blood Red Shoes.
Kommentarer
Skriv ny kommentar