Musikredaktionen

Metaltown

metaltown_goteborg_2010.jpg

Det blir inte varmare på Bananpiren för att nästa festival tar plats. Däremot blir det svartare kläder, hårdare musik och ännu mer folk. Publiken som står och trängs framför Black Stage runt 13-snåret är dubbelt så många som vid samma tid dagen innan. Reggaepunkarna i Skindred dundrar på och gör en bra öppningsakt på den största scenen. Solen står högt på himlen och det blir äckligt varmt för dom som står i publikhavet. Sen tar blåsten till så fort dom kommer ut. Det har aldrig varit svårare att klä sig än på årets pirfest. Runt tretiden är de flesta besökarna fortfarande bakis. I gräset utanför området och på trottoarerna utanför entrén klunkas det Kung och Blågul. Katatonia gör ett tappert försök att lira depressiv mörkrock mitt på blanka dan. Det funkar sådär. Renkse och gänget, som inte varit i Göteborg på 10 år, hade föredragit en klubbspelning för återseendet. Allt är dyrt, som igår. Köerna till Bajamajorna är oändliga och det finns inga staket att fulpissa vid. Alla får vänta lika snällt i pölarna av odefinierbar vätska, som sipprar ner från dom kornblå plasthusen. Köper man en bärs och dricker den i kön så är man akutnödig lagom till att det är ens tur. Självklart är ingen så förutseende.

Sämsta krocken på festivalen äger rum idag då Coheed & Cambria lirar samtidigt som John Garcia. Men att se stonerlegenden sjunga Kyussdängor är ändå nåt extraordinärt. Hängivna fans har letat sig till Close-Up scenen, men ändå är det inte trångt längst fram. Dom flesta står och nickar med. Njuter. Garcia gormar på ungefär som väntat. Han kör alla gamla klassiker. Ingen besvikelse. Samtidigt kan man inte sluta tänka på hur det skulle varit om han varit uppbackad av Josh Homme och Scott Reeder.

Bort mot halv tio intar drakrockarna i Sabaton Röda. Dom sprutar eld och publiken skriker. När sista tonerna av allsångshymnen ”Primo Victoria” har mynnat ut över piren sker en massflykt mot Black Stage. På kort tid samlas i princip varenda besökare framför den stora scenen som är täckt med ett svart skynke. Alla väntar på tyskarna. Det är så trångt att det inte ens med våld går att trycka sig mycket längre fram än det grå ljudtornet. Plötsligt börjar sången : ”Rammstein. Rammstein…”. Pang. Det svarta skynket fälls ner och blottar en enorm tysk flagga. Deutchland über alles. Ett pang till och freakshowen har börjat. Killarna ser ut som dom låter. En vitsminkad och smutsig Till Lindemann som spänner ögonen i publiken samtidigt som han förför dem med sin obehagliga djupa stämma kommer att framkalla mardrömmar. Men det är inte ett skämt att Rammstein är kungar av industrirock. Deras show är så jävla helgjuten att Metallstaden köper den rakt av. Dom sprutar eld. Dom tänder eld på en scenmedarbetare. Synthsnubben crowdsurfar i en liten båt. När det är dags för dissade singeln ”Pussy” pekar Till på en brud i publiken och frågar om hennes ”fitta är rakat”. Sen kastar han sig upp på en rosa kukraket som sprutar skum över hela publiken. Töntigt? Ja. Effektfullt? Hell yeah. Som väntat blir alla som vildast på ”Du Hast”, även om det märks att killarna på scenen har spelat den till leda. Synd med ett så abrupt slut på en så tung konsert, men det är väl bara att acceptera att alltför utdragna extranummer inte hör festivaler till. Ändå var man lite gladare och lite tyskare när man vandrade i folkhavet mot efterfesten.

/ Sofia Juvel

West Coast Riot

wcr.jpg

Det spelar ingen roll hur mycket solen skiner. På piren blåser det isvindar. Dom som har klätt sig för sommarkväll har klätt sig fel. Men man tänker inte så mycket på vinden när The Specials drar igång på Red Stage. Dom kostymklädda rude boysen har haft sina bästa spelningar för länge sen. Men det svänger. Fortfarande. Ingen kan stå still till ”Message To You Rudy” och ”Monkey Man”.

Som alltid när det är en heldag fullspäckat med grymma akter så undrar man: Hur ska man lyckas hålla ett stabilt alkoholintag från klockan fem till klockan tolv? Problemet hade inte varit lika stort om det inte hade vart så jävla dyrt med bärs. Med allt. En plastmugg dricka kostar 60 spänn. Då är 5 av kronorna pant, det köps. Men 55 jävla spänn?? Hur ska man ha råd att bli full på det? Maten är lika dyr den. Snittar 75 spänn för en vanlig måltid. Hur ska man ha råd att äta när man ska va på plats hela dan? Det här är minsann ingen fest för dom fattiga.

Flogging Molly krockar med tonårsidolerna The Get Up Kids, som bjuds på Close Up-scenen. Lika high school punkrockigt som ever. Fint. Bad Religion släpar sig upp på Röda. Om man trodde att Specials tid var förbi så är det inget mot vad Bad Religions är.
Bandet som borde avsluta kvällen går på Red Stage halv tio. Dom skrålande bostonbornas trogna fans är klädda i gröna tishor och gormar ”Let’s Go Murphy’s” ända tills hjältarna äntrar scenen. Sen är det fullt ös. Dropkick Murphys spelning är en enda stor fest. Efter lite publikhärj avslutas kalaset med ”Kiss Me I’m Shitfaced”. Alla är glada.
Det är ungefär vid den här tiden som man försöker stå så nära folk som möjligt för att behålla värmen. Bara ben var tydligen inte grejen. Det blir way too dyrt att framkalla värme med ölköp. Tur att kvällens toppband kommer dra storpublik. Eller inte. När The Hives går på är inte ens fållan framför första kravallstängslet fylld. Howlin’ Pelle gapar på som vanligt om hur snygga och bra dom är och svänger på höfterna like there’s no tomorrow. Ja, dom spelar över. Ja, det är deras grej. Men det är fortfarande inte roligt. När han försöker få publiken att spräcka decibelgränsen så blir det bara pinsamt. Det är ju nästan ingen som skriker. Men medan det är energi overload på scenen så är det Hivarna gör sitt bästa, men det kanske inte var den bästa bokningen för denna festival.

/ Sofia Juvel

K103 rapporterar från sommarens festivaler!

Alla musiknördar på K103 härjar självklart runt på campingar och festivalområden i sommar. Trampar lera, spelar blandskivor och skriker med till våra favoritband. I år kommer vi att rapportera från de flesta festivaler vi besöker. Kika in när festivaldagarna är till ända så kan du läsa våra göttiga sammanfattningar!

K103s musikprofil premierar det lokala framför det nationella, det svenska framför det internationella och det oetablerade framför listettorna. Grundregeln är alltid att det ska vara musik som är intressant för våra lyssnare. Vår rotation är en blandning av pop, hip-hop, elektronika, soul, rock, reggae och ska. Varje vecka plockar musikredaktionen guldäggen från allt nysläppt och lägger till vår spellista. Alla de stora studentradiostationernas spellistor läggs därefter samman till Studentradiolistan - vår egen Topp 20-lista.

Redaktion

Emilia Håkansson, Eva Gustavfsson, Stina Hjerpe, Pierre Strandberg och Connie Nguyen.

Följ oss via RSS

Kontakt

musik@k103.se