Musikredaktionen

Roskilde bjuder in alla Arvikabesökarna

roskilde_2011.jpg

Arvikafestivalen har just gått i konkurs. Roskilde Festival bjuder alla med en 3-dagars biljett till Arvika 2011 fri entré på Roskilde Festival.

14:e - 16 juli skulle den tjugonde Arvika festivalen i ordningen ha ägt rum. Men biljettförsäljningen har gått så dåligt att Arvikafestivalen nu ansöker om konkurs och ställer in. Det lämnar en hel del festivalpublik utan festival och och ersättning. Mycket tråkigt tycker Roskilde Festivalen och erbjuder är alla med en 3-dagars biljett till Arvika festivalen fri tillgång till årets annars utsålda arrangemang.

"Det är alltid sorgligt när ett musikarrangemang måste viftar med den vita flaggan. Mest av allt är det en slag för publiken, som plötsligt berövas en festivalupplevelse. Därför välkomnar vi dig i Roskilde, och entrén kostar dem något mer än deras Arvikabiljett", säger taleskvinna Christina Bilde.

Publiken som vill till Roskildefestivalen, tar helt enkelt med sig sin Arvikabiljett till ingångarna till Roskilde Festivalen, där det byts mot ett Roskildearmband.

Metaltown - fredagen

metaltown2011.jpg

Festivalen Metaltown fyllde sju år i helgen och K103 var självklart på plats! Trots sin unga ålder har festivalen redan hunnit med att uppleva en hel del förändring. För tre år sedan fick festivalen sitt nuvarande två-dagars format och i år, efter sju år på Frihamnspiren, var det dags för Metaltown att flytta längre ut på Hisingen. Närheten till centrum offrades för att kunna öka publikkapaciteten till 25 000. Stadsfestivalen skulle till slut växa upp och bli en ”riktig” festival och detta innebar även att man för första gången erbjöd ett campingområde.

Det nya festivalområdet visade sig dock vara förvånansvärt ogenomtänkt. Avlångt till formen tvingades man gå genom publikhavet vid en av festivalens två huvudscener för att kunna nå övriga scener. En logistisk blunder som skapade långa köer vid ingången och stor frustration bland festivalens besökare. Med tanke på att det inte råder brist på öppna ytor ute på Hisingen så kan man undra om det inte finns otaliga områden som hade passat bättre.

Med all denna förändring så var det upplagt för att det skulle förekomma visst strul, eller barnsjukdomar som det så ofta kallas, men att kalla kaoset som uppstod när merparten av festivalens besökare skulle ta sig tillbaks till stan på fredagsnatten för barnsjukdomar är en skymf mot både röda hund och mässlingen. Kön till bussarna ringlade sig hundratals meter och frustrationen och ilskan var märkbar när besökare för K103 vittnade om hur köerna inte rörde sig det minsta. Även de som hade tänkt kosta på sig en taxiresa fick finna sig i att vänta. Kanske hade taxi-kaoset kunnat undvikas om alla stans större taxibolag hade fått köra till och från festivalen istället för att ett enda bolag köpt sig ensamrätt. Till slut fick många nog efter att ha väntat i timmar och begav sig av till fots längs Hisingsleden.

I slutändan var det nog så att arrangörerna inte var riktigt redo för att anordna en festival av den kalibern som man har haft ambition till. Redan tidigt på dagen fick vi föraningar om att det fanns ordentliga flaskhalsar i organisationen. Vid 11-tiden på fredagsförmiddagen ringlade kön till armbandsutdelningen från Shock hela vägen upp till NK på Östra Hamngatan.

Nåja, nog om missarna. En festival handlar ju även till viss del om musik. Årets program bjöd på något för alla – Stort och litet, gammalt och ungt, lokalt och internationellt. Fredagen gick i lite lugnare tempo, om man nu kan prata om ett sådant på Metaltown. Vi noterade att till och med Fredrik Strage hade förvirrat sig ut från Stureplans klubbtoaletter för att titta på Graveyard. Göteborgarna, vars platta Hisingen Blues har hyllats unisont av kritikerna och fått ordentligt med speltid på K103, har av publiktrycket framför scenen i Close-up tältet att döma skapat en hype som sträcker sig långt utanför Hisingens gränser.

På festivalens huvudscen red Anvil en runda till på framgångsvågen som den fantastiska dokumentären om bandet har skapat. Även om inte trycket framför festivalen huvudscen nådde samma nivåer som under Graveyard var det ändå en hel del människor som hade lämnat öltälten för att se festivalens åldermän. Kanadensarna levererade en klart godkänd insats, säkerligen mycket tack vare K103s lyckönskningar backstage.

Fredagens stora dragplåster System of a Down avslutade huvudscenernas program. Tillbaks efter 5 års uppehåll visade dem inga tecken på rost utan levererade kvällens bästa konsert. Bandet blandade och gav från hela sin katalog och passade dessutom på att bjuda på Dire Straights Sultans of Swing. Eventuellt kan man klaga på ett lite svajig och byigt ljud när vinden låg på, men jag har svårt att tro att någon var missnöjd förutom de stackarna som valde att se Soilwork på Close-up scenen istället. Serj, Daron och de andra har länge haft ett rykte om sig att vara dåliga live men på Metaltown bevisade de att det är just inget annat än ett rykte.

Per Håkansson & Christopher Jensen

Metaltown - lördagen

metaltown2011.jpg

På lördagen dök dem lite tuffare pojkarna och flickorna upp. Och dagen till ära bjöds vi även på ett riktigt Metalväder då fredagens solglimtar byttes mot hell-regn. Cradle of Filth, Baptized in Blood och Bring me the Horizon var några band som bjöd på growling på lördagen. Avenge Sevenfold visade sig vara en mycket positiv överaskning efter att kanske lite väl orättvist tidigare på dagen ha fått epitetet emo-generationens Metallica av K103s utsända. De passade även på att visa upp årets häftigaste scendekor i form av ett kyrkogårdsstaket med eldar på toppen.

Avenge Sevenfold följdes av Korn, bandet som i mitten på nittitalet fick en hel generation att önska sig sjusträngade gitarrer i julklapp. Men det var som sagt då. På senaste tiden har plattorna inte varit mycket att ha, så frågan var om vilket Korn vi skulle få se på Metaltown. Vi behövde inte fundera över det speciellt länge innan Korn ställde in skåpet där det skulle stå, levererade en formidabel käftsmäll och bevisade en gång för alla att man kan vara bäst även om man spelar säckpipa. Vi bjöds på en urladdning som Hisingen sent ska glömma. Korn har gjort det lite till en vana de senaste åren att komma till svenska festivaler (Hultsfred -07, Arvika -09) och pulverisera allt motstånd, och så även i år. K103 bockar och bugar för uppvisningen och ser redan fram mot nästa gång vi får stifta bekantskap med Jonathan Davis vrede.

Trots arrangörsmissar och Göteborgsväder så var det ändå idel glada miner både på festivalcampingen och på den improviserade och inte helt officiella festivalparkeringen/campingen utanför Säve depå där K103 underhöll grannar och förbipasserande. På lite mer nischade festivaler som Metaltown brukar förbrödringen bland besökarna vara extra stor och årets Metaltown var inget undantag. När vi till slut tog tjuren vid hornen och begav oss bortåt de fruktade bussköerna blev vi även lyckligt överraskade av att regnet verkade ha spolat bort dem. Till skillnad från dagen innan tog det inte mer än tio minuter innan vi satt på en buss på väg in till Järntorget.

Säga vad man vill om den kaotiska inledningen på helgen, men bedriften att arrangörerna på en dag lyckades bringa ordning på det kaoset var riktigt imponerande. Döm själva, men vi väljer i alla fall att ta det som ett tecken på att de kanske trots allt är redo att ta Metaltown vidare till nästa nivå.

- Christopher Jensen & Per Håkansson

K103 på Clandestino

Clandestino är en unik festival som precis som sina artister avskyr begreppet World Music och vill visa upp det bästa inom modern musik och inkludera akter från världens olika hörn. Detta blandas med en klart politisk inriktning, med föreläsningar och diskussioner som detta år fokuseras på protesterna och revolutionerna i Nordafrika.

Det första vi såg på fredagen var José Gonzalez projekt Junip, som fyller ut Josés röst och spanskinfluerade gitarr med en krautig och svängig ljudmatta. Mycket trevligt! Ytterligare höjder nåddes av Baloji, Belgisk-kongolesisk spokenwordartist/rappare med ett afrofunkband som nådde ett James Brown-aktigt sväng och en frontman som inte ligger långt efter legenden i intensitet. s-v-ä-n-g.
Den senare delen av kvällen ägnades åt mer klubbaktiga akter, närmare bestämt två ni kommer få träffa i två heltimmesprogram av Fågelvägen. Mutamassik hanterar sina skivspelare som en virtous musiker hanterar sina instrument, med kraft precision och en nästan obegränsad uppfinningsrikedom. Ljudet som kommer ur hamnar ibland nära modern rymtisk postdubstep som Shackleton och några av de mest skruvade ögonblicken liknar DJ Rupture men referenser känns ganska bortslösade på denna unika artist vars senaste album är inspelat i "en grottliknande miljö" i USAs urskogar och går att ladda ner från skivbolagets hemsida www.roughamericana.com Lyssna på fågelvägen 21:a Juni kl. 21 & 25:e Juni kl. 19.

Onra avslutade kvällen med ett lapptäcke av 80-talsfunk, 90-talshiphop, smörig disco, kinesisk opera och lite house mellan varven. En makalöst bra DJ och producent från Paris med vietnamesiska rötter som ni möter i Fågelvägen 18:e juni kl. 19.

Lördagen bjöd på trivselpop med Hindi Zahra i teatern. Välspelat och fint men lite för mycket vuxenmusik för mig. Uzul sparkade igång klubbdelen med välproducerad, välmixad dubstep som gjorde exakt vad den ska göra. Man känner hur trumhinnorna går sönder ytterligare lite samtidigt som det är omöjligt att inte röra på benen. Amazigh Kateb, den talföre revolutionären från Algeriet, gjorde ett svängigt set med sin rock/danshybrid. Ni träffar honom i Fågelvägen 28/6 och 2/7 . För vår del avslutades kvällen med hypade (ursäkta) Hype Williams som gjorde ett oinspirerat intryck, flera resor sämre än den utmärkta spelningen på Koloni tidigare i år. Deras musik är hur som helst en väldigt tilltalande dansmusikhybrid, som blåser konstgjort liv i gamla synthar och smutsiga beats utan att vara väldigt retro för den sakens skull.

På söndagen gick vi på Clandestino talks som behandlade den s.k. Jasminrevolutionen. Jeremy Gilbert pratade om att det är viktigt att inte skapa en politisk klass av professionella aktivister. Othmane Rezine diskuterade varför allt snack handlar om islamism när den centrala frågan är hur Tunisiens ekonomi ska skötas. Guilia Loli aka Mutamassik och Amazigh Kateb pratade om musiken som förenande kraft för folket. Jeremy Gilbert svarade på frågan vad vi i väst kan göra för att stödja revolutionen "Get rid of your neo-liberal governments". Lite av detta kommer med i programmen om Mutamassik och Amazigh Kateb.

Sedan kom då festivalens höjdpunkt, den etiopiske jazzkungen Mulatu Astatke. Jag utnämner honom till en av de bästa inom jazz, alls. Visst, jag har inte sett John Coltrane eller Dizzy Gillespie eller Albert Ayler. Men detta överträffar allt jag sett inom genren. Leta reda på alla hans skivor och se honom för guds skull innan han lämnar våran värld. En svettigt rytmisk spelning av Khaira Arby från Timbuktu kändes som en bra avrundning.

/Olle & Johan Ohlsson

Sweden Rock rullar på

Så, festivalen är i full gång efter en rivstart igår, som avslutades med Hardcore Superstars otroliga spelning! Vilket liveband! Det var den perfekta avslutningen av en annars lika perfekt dag, som innehöll spelning och intervju med Rhino Bucket, spelning med Crashdiet och presskonferens med Joan Jett!

Jag befinner mig för tillfället i presstältet, och min dator är fruktansvärt seg, så jag ska egentligen inte skriva mycket mer. Dessutom väntar spelning med Duff McKagan's Loaded klockan tolv, intervju med Harcore Superstar halv ett, intervju med Crashdiet klockan ett, spelning med Buckcherry efter det, sedan spelning med Joan Jett klockan tre, intervju med Buckcherry vid halv fem och sedan tusen andra spelningar man inte heller vill missa! Kvällen idag kommer avslutas med presskonferens och senare spelning med Judas Priest - deras sista någonsin, det ska bli supercoolt att se!

Ungefär så illa är mitt liv just nu... Helt okej, faktiskt! Vill så gärna ladda upp lite egna bilder som jag har tagit, men datorn är så långsam att jag tror det får vänta tills jag kommer hem igen. Nu ska jag stressa iväg och göra mig redo! Sweden Rock, bring it on för jag är taggad som fan!!

Peace!

K103s musikprofil premierar det lokala framför det nationella, det svenska framför det internationella och det oetablerade framför listettorna. Grundregeln är alltid att det ska vara musik som är intressant för våra lyssnare. Vår rotation är en blandning av pop, hip-hop, elektronika, soul, rock, reggae och ska. Varje vecka plockar musikredaktionen guldäggen från allt nysläppt och lägger till vår spellista. Alla de stora studentradiostationernas spellistor läggs därefter samman till Studentradiolistan - vår egen Topp 20-lista.

Redaktion

Connie Nguyen, Eva Gustavfsson och Stina Hjerpe.

Följ oss via RSS

Kontakt

musik@k103.se