Musikredaktionen

K103 håller koll på Way out west åt dig

500.jpg

Imorgon börjar vår bevakning av Way out West. Du kan följa K103s arbete via k103.se, facebook.com/k103 och twitter.com/K103GBG. Det blir intervjuer, recensioner, reportage och foton. Håll dig uppdaterad av Way out wests all ögonblickshändelser med hjälp av K103. Vi syns och hörs.

Ingrid tillbaka på Way out west efter förra årets succékonsert

wow_joel_borg.jpg

Bara två veckor kvar tills musikfesten Way out west intar Göteborg. Festivalen sprider nu ut sig på fler och större platser än tidigare för att maximera besökarnas utbud. Vi ringde upp Joel Borg på Luger för att få höra om alla nyheter och planer. Vi pratade bland annat om warehouse party på GBG Film Studios, Rodriguez och om att vara först med det senaste. Lyssna här ->

Sorry, flash is not available.

K103 rapporterar från P3 Guld

20130119_155040.jpg

När P3 hyllar 2012 bästa musik i Göteborg är K103 på plats. 19 jan hålls P3 Guld i Scandinavium. Vi rapportera från förfesten, galan och efterfesten. Vilka vinner, vilka blir gladast, vilka är roligast? Vi ser till att du inte missar något. Följ oss på twitter; https://twitter.com/K103GBG.

Way out West 2012

20120809_160207b.jpg

Way out West 2012 har avslutats, och det är dags att börja sortera intrycken. Tre dagar, kvällar och nätter utav musik och möten är slut för den här gången. Och WoW känns litegrann som den där irriterande hundvalpen man inte kan fortsätta vara arg på.

För det fanns en del invändningar på förhand att komma med. På bara några år har festivalen i slottskogen positionerat sig som en av de mest betydelsefulla festivalerna i Sverige. Way out West har även rönt mycket uppmärksamhet internationellt, men i år kändes det som att man hade lite uppförsbacke att jobba i för att övertyga besökarna igen. För första gången skulle festen vara under tre hela dagar, med tillhörande prishöjning naturligtvis. En snabb titt på bokningarna visade dock att antal spelningar i parken inte ökat lika mycket. Torsdagen öppnade senare och slutade tidigare än andra dagar, och spelschemat kändes totalt sett mer utdraget. Lägg till det en hel del oflyt med bokningar som ställt in längs vägen. Och sedan den stora snackisen och pr-kuppen: Inget kött på festivalen.

Ovanpå detta den alltid lika hatälskade och omdiskuterade klubb-delen av programmet, som för majoriteten av biljettköparna faktiskt bara är en teoretisk möjlighet. Utsåld festival och nytt publikrekord med 27000 besökare/dag, men det finns bara kapacitet för en tredjedel av dessa att få plats på festivalens klubbar när området tystnar vid midnatt.

Med flera utsålda festivaler på raken kommer också högt ställda förväntningar. Såhär tre dagar senare är i alla fall mina invändningar undanröjda, och jag förlåter arrangörerna för det mesta. För huvudsaken är ju musiken vi bjuds. Och festen den innebär. Torsdagens stora spelning var givetvis Refused och deras återkomst. De La Soul levererade också klassiker men i en helt annan genre. Fredagen bjöd på Billy Bragg med välsmort munläder. Avslutades med affischnamnet Blur som var överraskande pigga för sin ålder.

Lördagen drabbades värst av sena avhopp och schemaändringar. Frida Hyvönen öppnade Flamingo-scenen med en typisk förmiddagsspelning i festivalsol. Asap Rocky övertygade många på mindre Linnéscenen med sin orädda hiphop. Lite senare ersatte Looptroop Rockers en röstproblemsdrabbad Frank Ocean med en strålande spelning. Laleh charmar alla som ger henne en chans.

Ett namn överskuggar dock alla andra på festivalen; avslutande Kraftwerk. Jag tillhörde inte dem som jublade högst när bokningen offentliggjordes, men var likväl sjukt peppad på att få se deras unika show. Inga fans verkar ha blivit besvikna på deras retrofuturism komplett med 3D-glasögon i papp. Särskilt många nya fans vann de nog inte över dock, för i ärlighetens namn är showen ganska osvängig och stel när pappglasögonen börjar skava och inga ytterligare försök till publikkontakt görs än animationerna som sticker ut över publikhavet.

K103 har haft tre sköna dagar i slottskogen. Vi har tagit massa bilder för er att se och rapporterat så twitter gått varmt under festivalen. Vi har upplevt massa musik och underbara möten. Under hösten hör du mer av dem.

/Kennet Sundberg

Lördag på Way out West

DSC00364-001.JPG

Ett säkert kort för att fylla festivalen tidigt med besökare är att låta Jonathan Richman spela redan kl 13.00. Många sömndruckna hade släpat sig upp för att bevittna The Modern Lovers frontman i Linnétältet. Med sig hade han komptrumisen Tommy Larkins, gitarren, koklockan, bjällrorna, dansmoven och ett gigantiskt leende. På mindre än en minut är alla klarvakna och i euforisk glädje i det fullpackade tältet. Det är visserligen ingen tight hitkavalkad vi bjuds, men med en karriär som sträcker sig över 40 år och 20 studioalbum vet Jonathan hur man underhåller en publik med berättelser, ömsom sjungna och ömsom berättade.

Jag älskar Laleh. Jag älskar Laleh mer för varje gång jag ser henne live. Alla borde vara lite mer som Laleh. Alla borde ha en Laleh. Jag älskar Laleh.

Jag tillhörde dem som blev överlycklig av beskedet att Looptroop Rockers skulle ersätta Frank Ocean. Alltid tråkigt när någon blir sjuk och besökare som sett fram emot en akt går miste om sin upplevelse, men min dag gick från bra till bättre. Schlookarna kom med både nytt och gammalt. Kryddat med hyllningar till våra saknade hjältar MCA och Guru. Dessutom med nyheten att det arbetas på två plattor just nu. En engelsk och en svensk. ÄNTLIGEN! Vem minns inte deras kortlivade, geniala Sedlighetsrotelnprojekt tillsammans med MBMA, Timbuktu och Kekke Kucha.

När mörkret lagt sig var det dags för den stora snackisen att göra entre. Kraftwerk. I 3D. Extremt efterlängtat med tanke på dels den influens de haft på musik sedan 70-talet och dels den begränsade mängd konserter de gör. Även om frekvensen stigit avsevärt senaste åren. De levererar exakt vad jag förväntat mig. De klassiska, stilistiska bilderna, de flesta kända låtarna och det i sten orubberliga framträdandet där publiken inte bjuds in annat när de vinkande går av. På ett sätt jättehäftigt, på ett sätt jättetråkigt. Jag är glad för upplevelsen, men får ut lika mycket i min soffa framför vinylspelaren.

Några anledningar till att INGRIDs spelning på Way Out West var episk:

Intagande. Det var mållöst medryckande.

Nytt. En ny typ av konstellation som kastar nytt ljus över medlemmarna och deras musicerande och som fick det otroliga att kännas självklart.

Guld. En vackert utsmyckad scen. En scenografi som var överdådig utan att bli too much. Och för att inte glömma utstyrslarna, vilka kläder och kostymer! (Nästan så man hoppas att INGRID breddar och ger sig in i modebranschen)

Rotation. Alla spelade allt. En ny låt innebar nya platser på scen, nya instrument, nya roller. Det var som att vara tillbaka på gymnasiet när estetklasserna spelade på avslutningarna och ensemblerna ständigt varierade.

Individen vs kollektivet. Det rådde en balans i deras utförande som imponerar. De stod som enad grupp och samtidigt som starka individer. De lyfte fram varandra och delade på utrymmet. Att de i slutet framförde några av varandras största låtar på eget vis var alldeles alldeles ljuvligt!

Djärvt. De är inte för många kockar, det blev inte för internt eller för abstrakt. Det var enkelt men vågat, inbjudande men exklusivt. Det var storslaget!

På Park Lane bjuder Jonas Lundqvist på sin svenska repertoar från senaste platta. Han ger ödmjukt av hela sitt hjärta till en publik som med glädje mottar varje strof. Framträdandet är så intensivt att Jonas sliter ut micken och måste be om en ny.

Love Antell påpekar att lokalen ser ut som en finlandsfärja från -82 och att det krävs ett Way out west för att det ska spridas lite politisk pop på Avenyn. Jag är lite osäker på vad statusen för bandet Florence Valentin är, men Love ger oss både hitsen från gruppen och material från ny plattan. Självklart hyllas även The Clash. Denna kväll med I fought the law.

Det tar allderles för lång tid för riggningarna mellan gigen på Park Lane. Överlag är inte ljudet 100 under kvällen och någonstans finns antingen ett svårfunnet fel eller en petig ljudtekniker. Det är tufft för Archy Marshall och hans band att dras genom en 40 min lång soundcheck framför en svettdrypande publik som är så välpackad att man inte ens kan ta sig till baren. 03.30 får King Krule äntligen spela och hur de då fortfarande kan se ut som förväntansfulla barn på julafton är helt bortom mig. Proffsig och fokuserad spelning från en lovande ny talang.

/Eva Gustavfsson

K103s musikprofil premierar det lokala framför det nationella, det svenska framför det internationella och det oetablerade framför listettorna. Grundregeln är alltid att det ska vara musik som är intressant för våra lyssnare. Vår rotation är en blandning av pop, hip-hop, elektronika, soul, rock, reggae och ska. Varje vecka plockar musikredaktionen guldäggen från allt nysläppt och lägger till vår spellista. Alla de stora studentradiostationernas spellistor läggs därefter samman till Studentradiolistan - vår egen Topp 20-lista.

Redaktion

Belén Sabroso-Ballesteros, Eva Gustavfsson, Oskar Sundström och Pontus Malmsköld.

Följ oss via RSS

Kontakt

musik@k103.se