Good Times Roll | K103

Ett program med Oslagbara låtar och en hel timme Om Niklas Strömstedt!

goodtimesroll — Mon, 30 Apr 2012 10:49:04 +0200

Han har kallats en obotlig romantiker av många. Nu ska Good times roll hedra Niklas Strömstedt mannen bakom hits som Oslagbara, Om samt Sven-Ingvars dunderhit Byns enda blondin.

Bo Anders Niklas Strömstedt, född 25 juli 1958 i Lund, är en svensk popsångare och låtskrivare. Han är son till Bo Strömstedt och Margareta Strömstedt.

Redan 1967 medverkade Strömstedt i julkalendern Teskedsgumman i ett avsnitt i rollen som Bengt. Sin musikaliska karriär inledde han som DJ och frilansmusiker. Han spelade bland annat klaviatur på Ulf Lundells skivor Längre inåt landet (1980), Den vassa eggen (1985) och Det goda livet (1987) samt turnéerna 1979, 1980 och 1985. Han släppte även två soloskivor, Skjut inte... det är bara jag! (1981) och Andra äventyr (1983). Ingen av skivorna fick någon nämnvärd framgång och Strömstedt fortsatte skriva tillsammans med andra och som bakgrundsmusiker. 1987 spelade han in en skiva tillsammans med Lasse Lindbom och Janne Bark under namnet Triad. Samma år fick gruppen en stor julhit med låten "Tänd ett ljus" som i efterhand har blivit en julklassiker.

1989 släpptes albumet En gång i livet som bland annat innehöll hitlåtarna "Sista morgonen" och "En kvinna och en man" varav den senare var en duett med Anne-Lie Rydé. Albumet blev en framgång och låtarna spelades flitigt på radio. Strömstedts största hitlåt som soloartist är låten "Om" från albumet med samma namn, som både blev listetta på singellistan i Sverige och etta på Svensktoppen 1990. 1991 var han en av artisterna på turnén Rocktåget tillsammans med Tomas Ledin och Lena Philipsson. Han gav 1992 ut albumet Halvvägs till framtiden med singelhits som titelspåret, "Oslagbara" och "Bilderna av dej". Till den svenska Melodifestivalen 1992 skrev Strömstedt "I morgon är en annan dag" som framfördes av Christer Björkman, vilket blev den segrande melodin.

1994 bildade han gruppen GES tillsammans med Anders Glenmark och Orup. De skrev Sveriges officiella låt till Fotbolls-VM 1994, "När vi gräver guld i USA". Låten blev en landsplåga, inte minst tack vare att det svenska landslaget tog brons det året. Efter en framgångsrik turné 1995 splittrades dock gruppen. 1997 släpptes albumet Långt liv i lycka som blev uppmärksammad i samband med singeln "Inga änglar gråter" vars text behandlade Strömstedts och hustrun Efva Attlings skilsmässa. Albumet var en succéartad comeback för Strömstedt och blev bland annat etta på den svenska albumlistan. Han åkte samma år ut på en framgångsrik sommarturné. Strömstedt har förutom egna plattor också skrivit signaturmelodin till TV-serien Nya tider, som visades i TV4 åren 1999-2003. Han har också skrivit sångtexter på svenska till succémusikalen Mamma Mia!. Han släppte skivan Du blir du jag blir jag 2001 som innehöll hitsingeln "Med nyförälskad hand". Därefter tog Strömstedt återigen ett långt uppehåll.

Han deltog i Melodifestivalen 2008 som joker i den fjärde deltävlingen i Karlskrona. Han kom dock på sista plats. Under juli och augusti 2009 deltog Strömstedt i Diggiloo-turnén. I oktober samma år inledde Niklas turnén 30 år i kärlekens tjänst för att fira tiden som gått sedan han började sin bana som professionell musiker. I december släpptes en samlingsskiva med samma namn. Turnén fick strålande recensioner och förlängdes till sommaren 2010. I mars 2010 blev Niklas Strömstedt körledare för Växjökören i TV4-programmet Körslaget. Eftersom Ola Svensson 2009 tävlade och vann Körslaget med en kör från Strömstedts födelsestad Lund, valde Niklas att tävla med en kör från sin mamma Margaretas hemtrakter där han vistats mycket som ung. Han medverkade i säsong 5 av SVT-programmet Stjärnorna på slottet 2010-2011.

Nästa program handlar om Gyllene tider.

Han tar dig till himlen och sommaren...Bryan Adams!

goodtimesroll — Mon, 23 Apr 2012 12:32:35 +0200

80-tals rockens utan tvekan störste artist Bryan Adams ska nu porträtteras. Vem minns inte låtarna Summer of 69 och den smäktande balladen Heaven.

Bryan Adams, född 5 november 1959 i Kingston i Ontario, Kanada är en kanadensisk rockartist och fotograf, folkkär för sin amerikanska jordnära rock'n'roll och mest känd för musikaliska alster såsom (Everything I Do) I Do It for You, Heaven och Summer of '69. Adams har tilldelats Order of Canada och erhållit två Grammypriser (1992).

Bryan Adams började sin musikaliska karriär som 15-åring i bandet Sweeney Todd 1975 men lämnade bandet året därpå. Han debuterade som soloartist 1977 med singeln Let me take you dancin' och släppte sitt första album Bryan Adams i februari 1980. Han fick sitt genombrott i Europa och USA 1983 med albumet Cuts Like a Knife. Året efter följde han upp med albumet Reckless, med låtar som "Run to You", och "Summer of '69". Han har sedan haft flera stora framgångar, bland annat musikalbumet Waking Up the Neighbours från 1991.

Adams har även skrivit flera låtar till olika filmsoundtrack, bl a " (Everything I Do) I Do It for You" från Robin Hood: Prince of Thieves (1991), "All for Love" från De tre musketörerna (1993), "Have You Ever Really Loved a Woman?" från Don Juan DeMarco (1995) och även hela soundtracket till filmen "Spirit -Hästen från Vildmarken". Han har blivit nominerad tre gånger till Oscars för sina filmkompositioner.

Utöver hans musikaliska arbete är Adams också fotograf vilket lett till publiceringar i flertalet tidningar så som Vanity Fair, Harper's Bazaar och Jane bland andra. Han har också gjort utställningar vilka är:

Royal Ontario Museum, Toronto 1999
The McCord Museum, Montréal 2000
Satachi Gallery, London 2000
Photokina, Köln, Tyskland 2001
ICA, Institute of Contemporary Arts, London 2004
Royal Ontario Museum, Toronto 2004
Calvin Klein, NYC, Dallas, Paris 2005
Canada House, Trafalgar Square, London 2005/2006
Photokina, Köln, Tyskland 2006
Il Tempio Di Adriano, Rom, Italien, July, 2006

Den 12 februari 2010 framförde han tillsammans med Nelly Furtado låten Bang the Drum då olympiska vinterspelen 2010 i Vancouver öppnades.

I nästa program porträtteras Niklas Strömstedt.

Roy Orbison, mannen bakom solglasögonen!

goodtimesroll — Wed, 18 Apr 2012 16:55:57 +0200

Ja helgens program ska handla om Roy Orbison, mannen som gett solglasögonen ett ansikte. Det blir en låt-skatt med melodier som Oh, Pretty woman och California blue.

Roy Orbisons image gick aldrig att ta fel på, nästan alltid klädd i svarta kläder, solglasögon av modellen Ray-Ban Wayfarer och en gitarr av märket Gibson. Hans genombrott kom 1956 när han sände en demo av låten "Ooby Dooby" till skivbolaget Sun Records, låten spelades in och blev en hit. Efter det följde låtar som "Only the Lonely" (som såldes i drygt två miljoner exemplar), "Running Scared", "Crying", "In Dreams", "It's Over" och kanske den största hiten av dem alla "Oh, Pretty Woman". Den senare skriven på 40 minuter och sålde 7 miljoner singlar.

Orbison skrev de flesta av sina låtar själv och de handlar ofta om olycklig kärlek eller sorg. Under de mest framgångsrika åren skrev han låtar tillsammans med Joe Melson. Orbisons sätt att skriva låtar var lite speciellt; han följde inte några "kompositionsmallar" utan ofta bara började han och så blev det som det blev. En av hans låtar, "Southbound Jericho Parkway", har bara vers utan refräng eller melodislinga.

Orbison turnerade över stora delar i världen, ibland tillsammans med stora band som The Beach Boys och The Rolling Stones. 1963 turnerade han i Storbritannien med The Beatles.

Orbison höll på att göra comeback efter succén med supergruppen Traveling Wilburys 1988 och det nya soloalbumet Mystery Girl som låg färdig för utgivnining i början av 1989. I en paus i sin långa, ansträngande PR-turné besökte Roy sin gamla mamma i Tennessee. Två steg innanför ytterdörren föll han ihop i en hjärtattack, rakt i sin mors armar. Han avled samma dag, den 6 december 1988, bara 52 år gammal.

Roy Orbison fick tre söner med sin första hustru Claudette (som även fick en låt uppkallad efter sig, skriven av Orbison och framförd av The Everly Brothers år 1957), som dog 1966 efter blivit påkörd av en lastbil medan de körde sina motorcyklar, och Orbison såg sin fru avlida när de precis hade försonats. Tragiskt nog dog två av barnen i en husbrand 1969. Jonny Cash köpte fastigheten och planterade en fruktträd där huset stått. En av sönerna överlevde, bor numera i Texas och skriver en del sångtexter. Med sin andra fru, Barbara, fick han två söner, Alexander och Roy Kelton jr., varav den senare bor i Sverige.

Låten Oh, pretty woman blev 1989 ledmotiv till filmen Pretty woman med Richard Gere och Julia Roberts i huvudrollerna.

Nästa program handlar om Bryan Adams

Bara det bästa är gott nog för Tina Turner!

goodtimesroll — Tue, 10 Apr 2012 13:18:08 +0200

Nu ska denna starka makabra kvinna få ett eget program. Denna Tina Turner. Hits som Proud Mary och What's love got to do with it kommer att avnjutas.

Tina Turner eller Anna Mae Bullock föddes den 26 november 1939 i det lilla samhället Nutbush, Tennessee. Hon var dotter till Zelma Bullock och Floyd Richard Bullock. Föräldrarna skiljdes och Anna Mae samt en av hennes systrar, Allene, levde kvar med sin mormor i Nutbush när Zelma flyttade in till Saint Louis. Senare flyttade även Anna Mae och Allene in till sin mamma i stan. Anna Mae träffade där Ike Turner. Efter viss tvekan fick hon lov att sjunga med Ike och hans band. 1960 hoppade hon in för en sjuk sångare i låten A fool in love. Ike sägs ha blivit imponerad av hennes sånginsats och gav ut låten med Anna Mae istället för en annan sångare. Låten blev en enorm R&B-hit och låg som bäst 2:a i topplistor i USA. Anna Mae tog nu namnet Tina Turner och Ike bytte gruppens namn till The Ike & Tina Turner Revue. De gifte sig i Tijuana, Mexiko 1962.

Ike och Tina fick under 1960-talet en rad hits, såsom Honky Tonk Women, Come Together, I Want to Take You Higher. Och även River Deep, Mountain High, som producerades av Phil Spector. I mitten av 1970-talet började äktenskapet knaka i fogarna. Ikes narkotikamissbruk ledde till ett allt mer oberäkneligt och fysiskt kränkande beteende. Detta medförde att gruppen förlorade i status. Tina, som blev grovt misshandlad, begärde skilsmässa 1978, efter ett 16-årigt äktenskap. Tina Turner fick tillsammans med saxofonisten Raymond Hill år 1958 sitt första barn, Craig. Med Ike Turner fick hon år 1960 sonen Ronnie. Hon adopterade i samband med äktenskapet med Ike Turner dennes två barn från tidigare förhållande, Ike Jr. och Michael.

Turner hade inga pengar efter skilsmässan. Hon arbetade hårt under tiden efter. 1978 släppte hon albumet Rough, som var ett avsteg från det funkiga R&B-soundet från The Ike & Tina Turner Revue. Det märktes starka rockinfluenser som visade vilken riktning hon önskade att hennes musikaliska karriär skulle ta. Turner började turnera intensivt för att täcka sina levnadsomkostnader. 1982 gjorde hon en cover på "Ball of Confusion" tillsammans med British Electric Foundation. Producenterna blev väldigt imponerade av tolkningen. De övertalade henne att spela in "Let's Stay Together". Låten släpptes i Europa och placerade sig på en 6:e plats på den brittiska topplistan.

1984 gjorde Turner vad som på vissa håll kallats den mest fantastiska comebacken inom rockmusikens historia. I maj släpptes singeln What's Love Got to Do with It. Den nådde 1:a platsen på Billboard Top 100 och blev en enorm succé. Låten låg på albumet Private Dancer, vars titellåt skrevs av Mark Knopfler. Den var egentligen ämnad för Dire Straits album Love Over Gold och sålde över 14 miljoner exemplar. Private Dancer vann fyra av de sex Grammys den var nominerad till samt även en MTV Video Music Award och två American Music Awards. I februari 1985 inledde hon sin första soloturné, Private Dancer Tour, som även den blev en enorm succé.

Efter succén med albumet Private Dancer accepterade Tina rollen som Aunty Entity i Mad Max bortom Thunderdome med Mel Gibson. I juli 1985 uppträdde hon på Live Aid tillsammans med Mick Jagger där de sjöng "State of Shock" och "It's Only Rock 'n Roll (But I Like It)", vilket idag ses som ett legendariskt uppträdande. I augusti kom "We don't need another hero", från soundtracket till Mad Max bortom Thunderdome, ut på singel. Även den nådde högt upp på listorna: 2:a i USA och 3:a i England. Sången vann även en Grammy för bästa kvinnliga popröst och en Golden Globe Award. I november 1985 släpptes låten "It's only love" som är en duett tillsammans med Bryan Adams. Sången nominerades till en Grammy för "Best Rock Performance by a Duo or Group with Vocal".

I nästa program porträtteras Roy Orbison.

Billy Joel mannen som ska vara precis som han är!

goodtimesroll — Mon, 02 Apr 2012 12:03:33 +0200

Han har gjort rock, blues, jazz, r&b, pop och även röstskådespel. Ja Billy Joel är ett rejält påskägg med många strängar på sin lyra. Vi kommer att få höra många örhängen från denne man.

Röstskådespel betyder ju att han även gjort film. Ja låten Why should I worry? finns med i Disney's tecknade film från 1988 som heter Oliver och gänget där Billy Joel gör rösten till terriern Dodger. Filmen är i sin tur en tolkning av Charles Dickens Oliver Twist.

Billy Joel, eg. William Martin Joel, född 9 maj 1949 i South Bronx, New York (växte sedan upp i Hicksville på Long Island, New York), är en amerikansk sångare, pianist och kompositör.

Han hade sin storhetstid under det sena 1970-talet och tidiga 1980-talet med hits som "Just the Way You Are", "Tell Her About It" och "Uptown Girl". Hans album har skiftat i stil under åren från jazzinspirerad rock på 52nd Street till rakare rock på Glass Houses och nostalgiska tillbakablickar på An Innocent Man.

Joel debuterade redan som femtonåring 1964 i gruppen The Echoes, vilka specialiserade sig på att spela brittiska coverlåtar. 1967 blev han medlem i gruppen The Hassles som gav ut två album och fyra stycken singlar 1967 - 1969. Efter det bildade Joel duon Attila ihop med Jon Small som hade spelat trummor i The Hassles. Duon spelade psykedelisk hårdrock och Joel spelade orgel.

Under sin solokarriär hade Joel en mängd hits, de flesta i hemlandet. Även om man bara nämner de låtar som varit placerade bland Billboard-listans tio bästa placeringar blir antalet låtar imponerande lång:

Piano Man (1974, #4)
Just The Way You Are (1977, #3)
My Life (1978, #3)
You May Be Right (1978, #7)
It's Still Rock and Roll to Me (1980, #1)
Tell Her About It (1983, #1)
Uptown Girl (1983, #3)
An Innocent Man (1984, #10)
You're Only Human (Second Wind) (1985, #9)
Modern Woman (1986, #10)
A Matter of Trust (1986, #10)
We Didn't Start the Fire (1989, #1)
I Go to Extremes (1990, #6)
The River of Dreams (1993, #3)

Numera har Joel tröttnat på popmusik och hans senaste skiva Fantasies & Delusions består av klassiska musikstycken komponerade för piano, framförda av pianisten Richard Joo.

I februari 2007 presenterade Joel sin första poplåt sedan 1993, "All My Life" (som finns att lyssna på Joels webbsida).
Billy Joel invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 1999.

Nästa helg handlar om Tina Turner

Aerosmith! Bandet som gick sin egen väg!

goodtimesroll — Mon, 26 Mar 2012 14:14:41 +0200

Helgens begivenhet är bandet Aerosmith. Ni kommer att få höra låtar av detta fantastiska band som gett oss hits som Janie's got a gun och Walk this way tillsammans med Run DMC.

Aerosmith är USA:s genom tiderna största rockband samt ett av världens största med över 150 miljoner sålda album världen över, 66,5 miljoner enbart i USA. De innehar även rekord i antal guld- och platinacertifierade album för ett amerikanskt band och är sedan 2001 introducerade i "Rock and Roll Hall of Fame" Bandet, som associeras med genrerna bluesrock, hårdrock och glamrock, upplevde sin storhetstid under sjuttiotalets mitt, varefter medlemmarnas drogproblem splittrade gruppen 1979. I mitten av åttiotalet gjorde de en bejublad comeback med albumet Permanent Vacation, följt av succéalbumen Pump och Get a Grip och har därefter fortsatt att ge ut populära skivor. Bandet blev på sjuttiotalet stora med deras bluesrocklåtar och powerballader, och har fram tills idag fortsatt med den stilen. Bandet cirkulerar kring den karismatiske sångaren Steven Tyler och den välbyggda gitarristen Joe Perry, även kallade "The toxic twins". Exempel på hits är Dream On, Angel, Janie's Got a Gun, Cryin', Crazy och Pink.

Den första uppsättningen av gruppen bestod av Steven Tyler (Stephen Tallarico) på sång och trummor, Tom Hamilton på elbas, och Joe Perry (Anthony Joseph Perry) på gitarr. En andre gitarrist tillkom, Ray Tabano, men han blev snabbt ersatt av Brad Whitford. Snart fanns så även trummisen Joey Kramer i bandet, och Tyler som sysslat med trummorna kunde nu helt övergå till sången. Tyler var redan innan förening något av en underground-rockikon och hade sjungit och spelat trummor för ett antal lokala band och körer (The Vic Tallarico Orchestra, The Strangers som senare bytte namn till Chain Reaction, The Strangeurs, The Chain, Fox Chase och William Proud.

Det var i samhället Lake Sunapee som Joe Perry och Tom Hamilton en sommar i mitten av sextiotalet för första gången fick se Steven Tyler när han i en lada uppträdde tillsammans med sitt band Chain Reaction, och Tyler blev lite av en idol för Perry och Hamilton som ju var några år yngre än Tyler. Efter några år återvände Tyler till Lake Sunapee på semester, efter att hans band splittrats. Under denna tiden hade Joe och Tom startat ett litet lokalt band som en kväll spelade i samma lada som Tyler en gång gjort. Av en ren slump var Tyler där den kvällen, men gillade inte vad han fick höra och skulle precis gå därifrån när han plötsligt fick höra låten "Rattlesnake Shake" dra igång och blev helt såld. Tyler frågade grabbarna om de ville starta ett band tillsammans och Joe och Tom tvekade inte och sa ja. Hamilton ägde en lägenhet på 1325 Comm. Ave i Boston, där de kunde öva. Tyler, som var en adekvat trummis, vägrade spela trummor och krävde att få koncentrera sig på frontmannens roll om han skulle vara med i bandet. Det var här gitarristen Ray Tabbano och Trummisen Joey Kramer kom med i bilden. Tabbano byttes snabbt ut mot Brad Whitford. Brad var en utbildad och mycket tekniskt kunnig gitarrist som spelade sologitarr i början, innan bandet insåg Perrys imagevärde och de båda bytte plats. Joey Kramer gav förslaget att bandet skulle heta Aerosmith, efter att en katt i familjen vid namn Mr. Smith en gång hade kommit flygande genom luften(Aero).

Efter ett par år av livespelningar fick de ett skivkontrakt med Columbia Records, 1972, och gav ut debutalbumet Aerosmith 1973 . Skivan var ett bluesigt projekt i Rolling Stones-anda och nästan alla låtar släpptes som singlar. Bandet fick en liten hit med klassikern Dream On, som senare skulle bli en av bandets mest älskade låtar, men det var först när den släpptes på nytt tre år senare. Skivan Get Your Wings från 1974 sålde relativt bra.

Det var med albumet Toys in the Attic som gruppen slog igenom 1975. Här fanns bl.a. hitarna Sweet Emotion, (som hördes på storfilmen Starsky & Hutch), Walk This Way och nysläppet av Dream On.

År 1978 medverkade de i filmen Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band, där de framför låten Come Together.

Strax efter att en Greatest Hits-skiva släppts 1980, lämnade Whitford också gruppen. Han ersattes av Rick Dufay och bandet gav ut ännu en skiva, Rock in a hard place 1982, som blev en relativt dålig kommersiell produkt. Under tiden genomgick Tyler stora drogproblem och kollapsade till och med på scenen år 1983. Efter påtryckningar av Perrys manager, återvände Perry och Whitford till gruppen 1984. De spelade in skivan Done With Mirrors, nu på Geffen Records, som sålde ganska bra, men gav inga hitsinglar. Under tiden genomgick Perry och Tyler rehabilitering och gruppens comeback signalerades av att de gjorde en ny version av Walk This Way tillsammans med hip hop-gruppen Run DMC som blev en stor internationell hit.

Nästa vecka är Billy Joel huvudperson.

Magnus Uggla, mannen bland fula gubbar och rumpnissar!

goodtimesroll — Tue, 20 Mar 2012 10:14:36 +0100

Han får skojfriska texter att framstå som poetiska. Magnus Uggla som har gett oss hits som Fula gubbar och Jag mår illa är huvudpersonen i helgens program.

Per Allan Magnus Claësson Uggla, född 18 juni 1954 i Engelbrekts församling på Östermalm i Stockholm, är en svensk pop- och rocksångare, låtskrivare, revyartist, adelsman och skådespelare, känd för samtidssatiriska sångtexter. Han slog igenom med låten Varning på stan 1977 och har totalt givit ut 17 studioalbum. Uggla startade sitt första band 1968 med sina grannar i Nacka. Namnet på bandet var JUSO, vilket var en förkortning av medlemmarnas efternamn. JUSO spelade hårdrock med influenser av bland annat Black Sabbath. Bandet gjorde en handfull misslyckade spelningar på ungdomsgårdar i Stockholm. En gång bad ungdomsgårdsledaren dem att sluta spela, de skulle få fullt betalt ändå. JUSO splittrades när Ugglas föräldrar skilde sig och han flyttade till innerstaden med sin far. Resten av bandet startade dock nytt, men under namnet Alexander Lucas och var under en tid framgångsrika i Stockholm.

Ugglas tidiga musik visade på starka influenser av engelsk punk och rock med inslag av synthpop och symfonirock. Han debuterade 1975 med albumet Om Bobbo Viking. Efter att ha sett The Clash på Gröna Lund gick han hem och skrev en ny skiva som skulle bli hans stora genombrott. År 1977 släppte Uggla albumet Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt, vilket föranledde Kaj Kindvall att i radioprogrammet Poporama kalla honom "Sveriges första punkrockare". Detta var dock en etikett som Uggla själv tog avstånd ifrån. Året efter, 1978, spelades en ny skiva in. Succén med de båda albumen ledde till att han tillsammans med några andra musiker 1979 bildade bandet Magnus Uggla Band och de ställde upp i den svenska Melodifestivalen 1979 med melodin "Johnny the Rucker", där bidraget dock slutade sist med 22 poäng.

Mellan åren 1977 och 1979 samt 1981 försökte han slå igenom på den internationella marknaden med engelska översättningar på låtarna "Hallå" ("Hello"), "Varning på stan" ("Hit the Girls on the Run"), "Vittring" ("Everything You Do"), "Asfaltbarn" ("Concrete Kid"), "Vår tid 1977" ("Body Love"), "Jag vill inte tillbaks" ("Ain't About to Go Back") och "Skandal bjotis" ("Scandal Beauties"). Singlarna släpptes i Storbritannien, Spanien, Tyskland och USA men sålde inget vidare.

Under 1980-talet utvecklades Ugglas musik mot pop. Med albumet Välkommen till folkhemmet (1983) tog Uggla in satiren i musiktexterna, vilket kom att bli hans kännemärke. År 1991 tilldelades Uggla Karamelodiktstipendiet av sin mors kusins make Povel Ramel och medverkade senare i dennes revy Knäpp igen. Under 2000-talet har Uggla återgått till en mer rockig framtoning. Han gjorde den officiella VM-låten "Vi ska till VM" för fotbolls-VM 2002. Under 2001 turnerade Uggla med The Ark och Håkan Hellström och i mitten av 2005 turnerade han tillsammans med Lena Philipsson och Darin Zanyar. År 2006 tolkade han kupletter av sin förebild Karl Gerhard med albumtiteln Ett bedårande barn av sin tid.

Magnus Uggla deltog i den svenska Melodifestivalen 2007, med bidraget "För kung och fosterland", som gick vidare till andra chansen men missade finalen i Globen. År 2008 medverkade Magnus Uggla i en egen tv-serie där han och hans gitarrist, Martin Hedström, åkte runt i Sverige och letade medlemmar till sitt rockband. Serien hette Var fan är mitt band?, och visades i SVT1 åtta fredagar i rad under perioden 4 april-23 maj 2008. År 2009 kom uppföljaren Var fan är min revy? där han istället letade efter folk till sin revy.

Magnus Uggla är med som coach i The Voice Sverige med Carola Häggkvist, Petter och Ola Salo.
Magnus Uggla studerade vid Calle Flygare Teaterskola i mitten av 1970-talet, men blev ganska snabbt relegerad efter att ha försovit sig och kommit bakfull till en generalrepetition. År 1977 fick han en biroll i Jonas Cornells film Bluff Stop där han spelade den skoltrötta grabben Vincent. 1983 spelade han en roll som den homosexuelle klubbägaren Kristoffer i Staffan Hildebrands film G - som i gemenskap. År 1985 spelade han en biroll som butiksägaren Schyll i Hasse Alfredsons Falsk som vatten.

Sedan dröjde det ända till år 2000 då Uggla spelade sig själv som psykiatriker i Stockholmsfilmen Sex, lögner och videovåld. Uggla har också ställt upp i många radio- och teaterpjäser, bland annat i Tiggarens opera (1999) tillsammans med bland andra Sven-Bertil Taube. Under hösten och vintern 2008 var Uggla även aktuell i revyn Uggla, Rheborg, Ulveson som spelades på Cirkus i Stockholm.

Nästa program handlar om Aerosmith.

Ut ur skuggorna kommer Cliff Richard!

goodtimesroll — Wed, 14 Mar 2012 16:30:04 +0100

Aldrig har Good times roll lyckats presentera en artist som har hållit på så länge som Cliff Richard. 50-, 60- och 70-talet och han verkar än idag.

Sir Cliff Richard, egentligen Harry Rodger Webb, OBE, född den 14 oktober 1940 i Lucknow, Uttar Pradesh, Indien, är en brittisk sångare. Han är en av Storbritanniens populäraste sångare. Under ett decennium (1958–1969) hade han över 40 stora hittar i sitt hemland. I Sverige låg han ofta på Tio i topp.

Cliff Richard föddes i Indien, men när landet blev självständigt 1947 flyttade han tillsammans med sina föräldrar och tre systrar (Donella, Jacqueline och Joan) till Storbritannien. I Indien hade familjen levt under tämligen lyxiga förhållanden; i Storbritannien bodde de i fattiga London-förorter, och föräldrarna arbetade skift för att kunna försörja familjen.

Han var med och startade gruppen Shadows i mitten av 1950-talet. Till en början kallade sig gruppen the Drifters. Namnbytet gjordes för att undvika förvirring med den amerikanska gruppen med samma namn. Cliff Richard fick skivkontrakt 1958 hos EMI, men utan Shadows. Gruppen spelade ändå ofta med honom fram till upplösningen 1968, inte minst när han uppträdde live. Samma år som han fick kontraktet slog han igenom med låten Move It.

1966 konverterade Cliff till kristendomen. Han fortsatte sin karriär, men med ett betydligt lugnare och polerat sound än hans tidiga rock and roll-låtar. Han deltog i Eurovision Song Contest två gånger – 1968 med Congratulations och 1973 med Power To All Our Friends. Han vann inte någon av gångerna, men Congratulations blev en stor hit som fortfarande är populär.

1976 fick han sitt slutliga genombrott i USA med låten Devil Woman. Tre år senare toppade han listor i flera länder igen, med We Don't Talk Anymore som blev en av hans största låtar. Under 1980-talet hade han flera försäljningsframgångar. Han fick en grammis för bästa popplatta i Storbritannien 1988, och året därpå sålde han ut Wembley två gånger med en gigantisk jubileumsshow. 1993 års album The Album innehöll en rad hittar, mer än någon annan tidigare platta. 1999 fick han sin senaste listetta med The Millennium Prayer. Han är fortfarande aktiv med skivinspelningar och turnéer.

Nästa program handlar om Magnus Uggla.

Bandet som klipper till hårt!

goodtimesroll — Wed, 29 Feb 2012 09:57:52 +0100

Helgens program ska handla om ett av Englands största rock-band genom tiderna, nämligen Saxon. Ni kommer att få höra låtar som Strong arm of the law och Denim and leather. Detta är ett band som enligt redaktionen aldrig slutar att förvåna. Det ska sägas att det var svårt att välja låtar till detta program eftersom bandet har ett så bra och gedigert utbud av låtar som rör sig inom heavy-metal, blues influerad rock och pop-rock.

Bandet började som en sammanslagning av de två brittiska banden SOB (bildat 1971) och Coast (bildat 1970). Tillsammans kallade de sig Son of a Bitch. 1976 övergav de namnet och valde just Saxon som nytt namn. Efter flera år av konstant turnerande runt den nordengelska och skotska kusten skulle bandet till slut få sitt första erkännande.

John Verity på Tapestry Studios lät dem spela in en demo 1977, som de presenterade för olika bolag, men de hade svårt att bli upptäckta då New Wave låg i topp. Efter en tid upptäcktes de dock av Peter Hinton på EMI, som rekommenderade dem till Claude Carrere och hans nya Carrere Records. Han lyssnade på deras demo och erbjöd dem ett kontrakt.

Tillsammans med Verity spelade de in första albumet, Saxon, som blev klart för världsdistrubition 1979. Första singeln blev Big Teaser c/w Stallions of the Highway. Saxon agerade "special guests" till Motorhead på deras Bombertour 1979 och många fans fick upp ögonen för bandet. Albumen Wheels of Steel (1980 UK Top5), Strong Arm of the Law (1980 UK Top10) och Denim and Leather (1981 UK Top10) fick guldstatus och förankrade Saxon som ett av de stora banden i det som kallades "New Wave of British Heavy Metal". En stor världsturne följde och man tillbringade nästan 2 år på turné med bl.a. Ozzy Osbourne som förband. Man spelade även i Donnington på den första Monsters Of Rock-festivalen 1980 samt 1982.

1982 släppte man liveplattan The Eagle Has Landed som klättrade till plats 5 på UK Top40 och befäste deras status som ett av Europas största hårdrocksband tillsammans med Judas Priest och Iron Maiden. En utsåld världsturné tog bandet till alla kontinenter och USA delen av turnén sågs som speciellt lyckad med bl.a. fyra utsålda konserter i Los Angeles. De kommande storheterna Metallica agerade bl.a. förband. 1983 kom albumet Power and the Glory och Saxons framgångar fortsatte med "The Power and Glory Tour" bandets tredje stora arenaturné där bl.a. Accept agerade förband, denna turné såg Saxons första besök i Sverige på ett utsålt Stockholms Isstadion.

1984 släpptes Crusader som tillsammans med Power and the Glory räknas som deras mest framgångsrika platta försäljningsmässigt med över 2 miljoner sålda exemplar. En ny världsturné; "The World Crusade" följde och man stannade återigen till i Sverige med utsålda spelningar på Scandinavium i Göteborg och Isstadion i Stockholm. The World Crusade fortsatte till USA där man hade bl.a. hade Mötley Crüe och Krokus som "special guests".

1985 skrev Saxon kontrakt med EMI och ett nytt sound hördes på plattan Innocence is no Excuse. Saxons råa, snabba sound putsades för att bättre passa den amerikanska marknaden vilket fick fansen att undra vart bandet var på väg. Live Innocence-turnén 1985-86 var den största turnén under bandets karriär men sprickor i bandet uppstod och 1986 lämnade basisten Steve Dawson Saxon. Albumet Rock The Nations (1986) innehöll två spår med Elton John gästandes. Albumet spelades in med Biff Byford som vikarierande basist, en tjänst som senare upptogs av Paul Johnson. Ny världsturné följde. Man agerade huvudnummer på den stora Readingfestivalen 1987 som annars var ett ganska tyst år för Saxon med en sommarturne i USA som höjdpunkt.

Saxon bestod från början av sångaren Biff Byford, de två gitarristerna Graham Oliver och Paul Quinn, basisten Steve Dawson och trummisen Pete Gill. I början av 1980-talet lämnade Gill gruppen. Han ersattes av Nigel Glockler 1981. Gill blev 1984 trummis i Motorhead. Bandet har i stort sett bibehållit samma uppsättning sedan 1995 då Graham Oliver lämnade bandet och består idag av Biff Byford sång, Paul Quinn gitarr, Doug Scarrat gitarr, Nibbs Carter bas och Nigel Glockler trummor. Glocklers krånglande axelskada har under omgångar tvingat honom att lämna över trummorna till bl.a. Jörg Michael och Fritz Randow

I februari 2009 släpptes plattan Into the Labyrinth och de begav sig ut på Europaturné tillsammans med Iced Earth, turnén har fått namnet Metal Crusade.

Nästa program handlar om Cliff Richard.

Skäggen som eliminerar allt!

goodtimesroll — Wed, 15 Feb 2012 14:44:38 +0100

Det ska handla om skägg, blues och rejält klösiga rocklåtar i helgens Good times roll. ZZ top står på menyn med låtar som Legs och Gimme all your lovin. Dusty Hill (på bas till vänster på bilden), Frank Beard (på trummor, mitten) och Billy Gibbons (på gitarr, till höger). Det är lustigt att den ende i bandet som inte har skägg heter just det i efternamn, beard alltså.

ZZ Top är ett amerikanskt rockband med blues- och boogie woogie-influenser, bildat i Houston i Texas 1970. Medlemmar är och har varit sedan starten: Billy Gibbons på gitarr och sång, Dusty Hill på elbas och sång, och Frank Beard på trummor och sång. Både Gibbons och Hill brukar spela på Gibson och Gretsch. Gruppen började som ett traditionellt bluesrock- och boogierockband, men på 1980-talet började de använda sig mer av syntar och musiken blev lite popigare och mer kommersiellt gångbar. På senare år har de återvänt till sina rötter.

ZZ Top var tidiga med att utnyttja musikvideor och MTV-fenomenet, och nådde en bred publik med videotrilogin "Legs", "Gimme All Your Lovin'" och "Sharp Dressed Man" från albumet Eliminator (1983), som slog an en mer trallvänlig ton än de tidigare albumen. Albumet fick sitt namn och omslag från bilen Eliminator, en Hot Rod som ZZ Top låtit Boyd Coddington bygga utifrån en Ford av årsmodell 1933. Temat för de tre videorna var Eliminator-bilen och tuffa tjejer som hjälpte tafatta killar. Dessa nominerades i ett flertal kategorier i MTV Video Music Awards år 1984. "Legs" vann priset för bästa gruppvideo och "Sharp Dressed Man" vann priset för bästa regi.

Till Afterburner (1985) utnyttjade man i ännu större grad syntar för att skapa ljudet, en teknik som man därefter började gå i från. Även Afterburner begåvades med några intressanta videor, framför allt till sången "Rough Boy" som nominerades i sex kategorier till MTV Video Music Awards år 1986 och där vann priset för bästa art direction. Även sången "Sleeping Bag" nominerades i två kategorier. I båda nämnda musikvideor ingår bilen Eliminator. Efteråt i musikvideon "Sleeping Bag" förstörs den av stora traktorer för att sedan återuppstå som rymdfärja, vars färd man senare får följa i "Rough Boy". Eliminator sågs för sista gången i "Rough Boy", men ZZ Tops intresse för bilar bestod. I slutet av 1980-talet lät de samme Boyd Coddington bygga CadZilla baserat på en Cadillac från 1949. Denna kan ses i videon till "My Head's in Mississippi" från albumet Recycler.

ZZ Top släppte senast en studioskiva år 2003 och fortsätter med att turnera. Den 15 mars 2004 blev de invalda i Rock and Roll Hall of Fame.

Kul att veta: Gitarr-legenden Jimi Hendrix idol var faktiskt Billy Gibbons.

Nästa program handlar om Saxon.