är vad satisfaction erbjuder ikväll 20.00!
det blir Black metal och snack om veckans konserter & kommande event.
Daniel närvarar inte och Robin kör på med musik som vanligt!

playlisten för kvällens, inte så pratfyllda program 15/1 finns att hitta här under;
http://open.spotify.com/user/radiosuicide/playlist/26105pIOIYN4Z6kGH5XTI...

så ses vi nästa vecka igen! ;)

Den melodiska dödsmetallscenens pionjärer At the Gates släppte 1995 den världsberömda plattan Slaughter of the Soul. Den självutnämnda arbetsnarkomanen tillika trummisen Adrian, berättar att populariteten för skivan fortfarande hög nästan 20 år senare.

"När skivan kom ut fanns inget internet att tala om, så vi fick ge oss ut på både europa- & USA-turné innan bandet splittrades. Jag bildade då the Haunted och sedan dess har jag spelat i en mängd olika band. Det är svårt att spekulera i varför Slaughter-skivan blev så populär men för oss var det skärpt samling av karriären. När vi sedan gjorde vår tidsbegränsade återföreningsturné 2008 blev det en total överraskning för oss att det blev så bra uppslutning."

När At the gates återförenades på nytt 2011 började diskussionerna ifall något nytt material skulle skrivas.
Länge sa sångaren Tomas "Tompa" Lindberg att detta inte vara något alternativ, men efter att ha gjort lite skisser på nytt material tillsammans med Anders och Jonas kände de att rätt "vibe" fanns kvar.

"Blir det inte 100% rätt vibe i studion får det kvitta sa vi hela tiden. För min del är den nya skivan tillbakablick på At the gates karriär fast i modern tappning med alla de erfarenheter vi har samlat på oss under alla år. Den har mycket de gitarrmelodier som fanns med på de första skivorna. Det är svårt för mig att säga eftersom det är Anders och Jonas framförallt som skriver musiken, när jag bidrar med mina trummor är det lite som om vi ska ha salt eller peppar."

Resultatet blev den nya skivan At war with reality som har kommit med på flera listor och mottagits mycket väl av metallkritiker runt om i världen. Adrian berättar att de framförallt är nöjda med att skivan inte fanns med på piratsidor på nätet förr ens så sent som två veckor innan skivsläppet. At war with reality är grunden för den nya världsturnén och framförallt är det roligt att spela mer än att se det som en karriär, poängterar Adrian.

vi la en extra minut på att uppdatera vår design inför kvällens program som eventuellt
blir sista sändningen för i år, Kanske även sista sändningen under namnet "Satisfaction"

Kanske är vi tillbaka nästa år med ett nytt fräscht program med nytt namn. Kanske inte!
MEN, sjävklart kommer vi ju sända samma hårda typ av musik, om inte ännu hårdare, det återstår att se! ;)

I vilket fall så sänder vi, som vanligt 20.00 - 21.00. IKVÄLL!

i kvällens pågående program finner ni en playlist med blandad musik då vi tyvärr inte är i studion!

http://open.spotify.com/user/k103/playlist/4NHAHPk3qtAaZECSHpAhBQ

Kvällens Satisfaction bjuder på mestadels blandad musik då vi tyvärr saknar Daniel pga. sjukdom.
MEN, det hindrar ju självklart inte musiken från att spelas med kort snack mellan låtarna!

Under kvällens program med start 20.00 så har vi slängt fram ett gäng, för oss okända artister,
så följ med oss på ett gött snack och grym musik. som vanligt på satisfaction! ;)

Vi sänder ikväll med Oskar som peeerfekt gäst i radion! 103,1 på Radio och http://www.k103.se/popup/webradio på webbradion! som vanligt! klockan 20.00 - 21.00

efter ett uppehåll för gött häng på Sveriges tygnsta festivaler är vi nu tillbaka bakom spakarna,
Med ny dag och tid sänder vi igen med program fyllda av gött snack, musik och tonvis med intervjuer i arkivet.

Kvällens program bjuder på musik och snack inför morgondagens konsert på sticky fingers bland annat.

Då har Sveriges största festival Bråvalla avslutats för denna gången. För er som lyssnade på Picnic nyss här på K103 fick höra om hur organisationen var bristfällig men att festivalbesökarna ändå hade roligt.

För att ge en liten inblick i festivalens musik ska jag kort utvärdera de band som spelade under torsdagen.

Trivium - Ett metalband som fick spela väldigt tidigt på dagen på den största scenen Panorama. Som vanligt på festivaler brukar inte tidiga band dra speciellt mycket publik och så var det även under denna spelningen. Tyvärr hann jag bara se någon enstaka låt så någon utvärdering blir det inte.

Den svenska björnstammen spelade strax innan klockan 15 och som förväntat drog de stor publik i form av kvinnor i gummistövlar och korta jeansshorts i majoritet. Stämningen var bra och folk hade roligt och dansade, lite som det bör vara på en björnstammenkonsert. De lyckades dra bra med publik för att vara så tidigt på dagen.

Drenge - Detta 2-manna bandet lyckas få ut rätt fränt ljud med bara trummor och gitarr. Bröderna från England levererade grungemusik av kvalitet till en tämligen gles publik i ett musiktält. Bandet behöver lite mer som händer på scen, men annars tyckte jag de gjorde va de skulle. Helt schysst spelning de låtar som jag hann att se!

Dropkick murpheys - Arbetarkepsen är på och whiskyrösten har inte läkt. Det lät precis som det skulle och som man förväntade sig. Herrar i 25-årsåldern med hängslen och ankartatueringar dansade riverdance och armkrok. Riktigt bra stämning, solen stekte på och biran flödade. En absolut höjdpunkt på dagen!

Imagine Dragons - Kanske inte ett band jag väljer att lyssna till vardags, men jag måste säga att de skötte sig musikmässigt väl. Pop-ådran i deras musik är oundviklig och publiken bestod av personer därefter. Speciellt bombastisk var inte konserten på några sätt, men ljudet var på rätt plast om man väljer att uttrycka sig så.

Iron maiden - Ett band jag alltid tyckt är överskattat drog av en spelning som jag måste erkänna var 4,5 av 5. Att den inte får full pott är för att Bruce körde lite för många tiotals "scream for me Sweden" eller för all del "scream for me Stockholm"...inte helt populärt. Men under torsdagen kunde man konstatera att det var den dagen då endagsbiljetterna sålde som absolut bäst och inne på området fann man personer i alla åldrar med Iron Maiden t-shirts. Eddie the head, Iron Maidens maskot, var på plats i olika storlekar och skepnader under spelningen. Det bjöds på eldshow och Union Jack flaggviftande under spelningen vilken hade en fantastisk setlist enligt mig, som inte lyssnar på Iron Maiden till vardags. Det spelades 80-tals hits till majoritet och det gjordes enligt rutin. Det var absolut en konsert som var värd att gå på för den var av världsklass!

M.I.A. - Vad ska man säga. En brud i förstora kläder som gillar att väsnas i mikrofonen mer än att sjunga. Med århundradets sämsta mikrofonteknik bjöds det på en konsert som inte förtjänar annat än en flopp. När folk lämnade efter den efterlängtade låten Paper planes var kvittot påskrivet. Låten som inte ens spelade i orginalversion gjorde ju att missnöjet var påtagligt.

I år var det mindre hårdrocksakter jämfört med föregående år, iallafall kändes det så. Det känns som att arrangörerna vill ha lite för alla. Med lite bättre organisation så tycker jag ändå festivalen är OK!