2017 är året när Oskar Linnros tänker säga allt. I våras släppte han EP:n ”Väntar” med låtar som ”Bäst” och ”Psalm för skolgårdar” och 25 augusti kommer vi få höra fortsättningen.

K103 passade på att träffa honom inför hans spelning på Way Out West för att prata om vad som hänt sen sist och vad som är på gång. Hör honom berätta om sitt tystnadsprojekt, filmen Lärarpeppen, kommande släpp och mycket annat, här nedanför eller på mixcloud: https://www.mixcloud.com/K103/intervju-med-oskar-linnros/

Okej, då var man ute ur WOW-bubblan. Sen i torsdags har man vaknat med tankarna ”vad står på schemat idag? när ska jag till området? HUR ÄR VÄDRET?!”, och det gjorde nog många idag också för att sedan inse att det är slut för i år. Som vanligt är det blandade känslor, lika glad som man är för dagarna som varit – lika låg kan man känna sig för att det är över och för att man måste vänta ett helt år till nästa festival. Urban dictionary beskriver den där nedstämdheten som PFD, post festival depression, och det är högst troligt att det drabbar dig när du är på väg hem, tittar ut genom fönstret, lyssnar på Frank Ocean, Lana Del Rey eller The Shins, ser landskapet passera utanför och drömmer dig tillbaka till publikhavet framför Flamingo. Om du inte vill klippa av ditt festivalband kan du vara säker på att du är drabbad. Men frukta icke, det går snart över och så länge kan vi ju passa på att se tillbaka på de dagar som varit.

Torsdagen bjöd på akter som Säkert!, The Radio Dept. och Angel Olsen. Och festivalstämningen blev inte sämre när The Shins entrade Flamingo och spelade i strålande sol följt av ett riktigt fett set av Flume (något som fick en nostalgiker att minnas tillbaka till Jamie xx set på förra årets festival). Något bör ju även sägas om Frank Ocean. Jag har inte riktigt fattat hans grej tidigare, eller vad hajpen handlar om. Men efter hans spelning lyssnar jag med andra öron. Det var inbjudande, avskalat, storslaget, mysigt, coolt, weird, stråkar, karaoke osv. För att på något sätt försöka sammanfatta.

Fredagen inleddes av Jens Lekman som stämningsfullt väckte liv i festivalens första besökare och passade på att ge en känga till Göteborg för hur de behandlar sina musiker. Följt av Jonathan Johansson och hans band som fick både gamla och nya låtar att lyfta. Som alltid var det lika fint och fängslande att höra låtarna i live-tappning. Sen fortsatte dagen med en kavalkad av grymma spelningar. Sabina Ddumba bjöd på en chill riviera-vibe, Mö gav 1000%, Feist gav sin take på ”a summer festival”. För att inte nämna The xx, som jag personligen tycker stod för årets bästa spelning. Deras senaste album heter ”I See You” och det känns det verkligen som att de gjorde. Det var riktigt fin stämning och riktigt mäktigt att höra deras storslagna indieelektro ljuda över området. Som om inte det var nog fortsatte festen med Major Lazer och det kan väl bäst beskrivas som röj, röj och ännu mer röj.

Och så kom regnet. Det obarmhärtiga regnet. Som aldrig tar slut. Det är en kamp att vara på festival i regn så man förstår att artister som Oskar Linnros särskilt uttryckte sin tacksamhet över att folk tagit sig dit där och då. Det är några år sen vi senast hörde något från Linnros och det märktes att han var peppad på att vara tillbaka och att han har mycket att berätta för oss. Lördagen fortskred med akter som London Grammar, Band of Horses och Regina Spektor. Och nånstans där lättade molnen äntligen. Sista stora akt var Lana Del Rey med sin svala röst och melankoliskt mörka pop. Ett fint avslut som redan då triggade en känsla av post-festivaldepression. Tur att det bara är ca 362 dagar till nästa festival.

K103 befann sig under helgen på Asperö och Festival del mar. Trots hundratusen millimeter regn på lördag förmiddag och konkurrans med stora event som Håkan Hellström på ullevi var det många besökare och härlig stämning. Första spelningen vi såg var Det Stora Monstret som var en mysig början på festivalen. Därefter stod Kajsa Grytt och Malena Jönsson som bjöd på material som skapades under Tant Strul-eran och nu omarbetats för att släppas. Bra texter och roliga mellansnack som vi gärna hade sett mer av tex under en fullängdskonsert.
Resterande akter under fredagen som är värda att nämna är School 94 och Slowgold som båda drog stor publik. Det bästa under kvällen var dock The Underground Youth. Bandet från Manchester som i år släppte Lpn "what kind of dystopian hellhole is this?" höll hög nivå under sin spelning och ville dansa mycket nere bland publiken.

På Lördag stod solgudarna inte på någons sida och släppte ner ett hällregn utan dess like över Asperö. Antingen kunde man krypa ihop i fosterställning i sitt tält och hoppas att det inte föll samman eller så kunde man bita ihop å promenera till matluckorna för att ta en öl och en bahn mi. Vid fem ungefär började regnet avta och kvällens spelningar så sakteliga sätta igång. På håll avnjöt vi Anti Pony som fick igång publiken efter allt regn och Holy Now som tyvärr möttes av mycket teknikstrul men som efter ett tag kunde erbjuda en bra spelning på hög nivå. Sedan blev det mer punk av något som verkade vara publikfavoriter nämligen Trubbel och Södra Sverige. En av höjdpunkterna på festivalen enligt oss var Pascal som spelade sent på lördagen. Deras typ lite stela och dryga image gick hem och fungerade mycket bra med deras snygga låtar å deppiga texter. Riktigt fett faktiskt. Sista bandet som fick avsluta var New Feelings som hade blivit framflyttade till sent på natten på grund av förseningar i spelschema. Det var perfekt att avsluta festivalen med dansant 80-tal inspirerade musik.

Tack Asperö och Festival del mar!! På återseende!

I helgen befinner sig K103 på festival del mar på Asperö. Imorgon kommer uppdatering om kvällens spelningar.

Denna vecka ser vi flera både gamla och nya artister från Götet kliva fram på scenen med rykande färska låtar.

The Embassy är äntligen tillbaka med sin första nya låt på fyra år. Deras låt "Nowhere" släpps först på onsdag, men vi kan redan nu avslöja att den har en given plats på vår rotation.

Agent Blå följer upp sin fantastiska "(Don't) Talk To Strangers" med den nya singeln "Derogatory Embrace". Trots att de släpper sin självbetitlade debutskiva först nu på fredag har deras sound redan nått de flesta öron i deras hemstad. Nu taggar vi inför releasefesten på Yaki-da.

Efter att ha rest runt i den stora vida världen och försörjt sig som gatumusikant är Albin Lee Meldau tillbaka i sin hemstad. Hans karaktäristiska stämma tar med oss på en tur i låten "Persistence".

Vita Bergen har spelat ihop sedan 2010, och är nu tillbaka med nya skivan "Retriever", från vilken vi gillar låten "Light Hymn" allra mest. William Hellström var även och hälsade på oss här på radion i förra veckan. Intervjun med honom i Helgstart hittar du här. https://www.mixcloud.com/K103/helgstart-vita-bergen-habz-west-pride-1706...

Dessutom: Babian, Wavves, Dave, Arcade Fire, Alexis Weak, Anna of the North, Dan Croll, Frank Pierce ft Famba & Emily Bonabon, Julia Michaels, Novo Amor, Saint James

Vi hoppas ni gillar den här veckans tillägg, för nu tar vi ett uppehåll, så ni har hela sommaren på er att njuta av musiken! Vi kommer tillbaka i augusti. Puss o kram, ses på stan!

Lyssna gärna på vår rotationslista: https://open.spotify.com/user/k103/playlist/3wWqjrpdPfuDPk3o4PC3y9